Unesco Sweden

Deklarationer, rekommendationer & konventioner

---

Unescos normativa instrument

Internationella organisationer som t ex ILO, FN, Europarådet och OSSE arbetar med s.k. normativa instrument. Instrumenten är överenskommelser som är mer eller mindre bindande, och kan vara t. ex en uppmaning till medlemsländerna eller till organisationen själv att arbeta för vissa angivna mål eller vara bindande. De har olika vikt där man kan säga att en rekommendation eller en deklaration har mer politisk betydelse (eller sätter fokus på en ny fråga) medan en konvention ska undertecknas av landet och dess bestämmelser integreras i landets lagstiftning.

Deklaration

En deklaration kan antas vid ett möte eller en konferens.

Det är ett uttryck för att mötesdeltagarna har en åsikt eller en uppfattning i en särskild fråga, oavsett vilken position dessa har i sitt hemland. Deklarationen har politisk snarare än rättslig betydelse. Salamancadeklarationen om undervisning för barn med särskilda behov är ett exempel på en deklaration. Unescos första deklaration Solemn appeal against the idea that wars are inevitable antogs 1947.

Rekommendation

En rekommendation kan utfärdas av t ex Unescos generalkonferens eller en ministerkonferens (t. ex. en regional utbildningsministerkonferens).

En rekommendation riktar sig till medlemsländerna och är en uppmaning till dem. En rekommendation är ett uttryck för gemensamma ståndpunkter i en viss fråga. Exempel på Unescorekommendationer är Rekommendationen om utbildning för internationell förståelse (Svenska Unescorådets skriftserie 4/1993).

Konvention

Det starkaste internationella instrumentet är konventionen, som blir lag i de länder som undertecknar den. Den mest kända konventionen inom FN-familjen är Barnkonventionen (The UN Convention on the Rights of the Child). Bakom utformningen av en konvention ligger omfattande och ofta mycket långvariga förhandlingar mellan länderna. De länder som ratificerar en konvention lovar att följa konventionen, men kan också lämna in reservationer mot de delar de inte kan acceptera.

Till varje konvention finns en kontrollmekanism, dvs. de länder som skrivit på konventionen ska med regelbundna mellanrum rapportera hur landet arbetar med konventionen.

Det finns flera Unescokonventioner varav Världsarvskonventionen; Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv är den mest kända. Vid generalkonferensen hösten 2003 antogs en ny konvention om skydd för icke-materiellt kulturarv och 2005 antogs en konvention om kulturell mångfald och mot dopning inom idrotten.

Sverige har undertecknat följande Unescokonventioner:

Utbildning:
– Konvention mot diskriminering inom undervisningen (1960)
– Konvention om erkännande av studier, betyg och examina avseende högre utbildning i stater som tillhör Europaregionen inom Unesco (1979)

Vetenskap:
– Konvention angående våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar (1971) med två tillägg

Kultur och kommunikation/media:
– Världskonventionen om upphovsrätt (1952)
– Konvention om internationellt utbyte av publikationer (1958)
– Konvention om utbyte mellan stater av officiella publikationer och handlingar (1958)
– Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv (1972), "Världsarvskonventionen"
– Konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom (1970)
– Världskonventionen om upphovsmannarätt, reviderat i Paris 1971 (1971)
– Konvention och tilläggsprotokoll om skydd för kulturell egendom i händelse av väpnad konflikt (1954), "Haagkonventionen"
– Andra tilläggsprotokollet till 1954 års Haagkonvention om skydd för kulturföremål i händelse av väpnad konflikt (199) undertecknad men ej ratificeras
– Konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (2005)

Övriga:
– Internationell konvention mot dopning inom idrotten (2005)